Nu när Mac OS X 10.7, förlåt, OS X Lion släppts och för den vanliga hemanvändaren finns få anledningar att inte genast gå in på App Store och köpa det för den ringa summan av 229 kronor. Under tiden du väntar på att det laddas ner så bjuder vi här på en recension som tar upp alla de för- samt några nackdelar som det nya systemet gör.
När Lion presenterades så pratade Apple om Back to the Mac. Dels handlade det om att det nu var dags att fokusera på Macen efter ett par år av iPhone och iPad-kärlek. Men det handlade också om att implementera teknik från iOS och på så sätt föra de båda operativsystemet närmre varandra.
Resultatet är ett OS X fullt med element från det vi känner igen från våra plattor och detta utkristaliseras i form av en rad nya funktioner och tillvägagångssätt.
Det grafiska gränssnittet
OS X 10.7 Lion följer traditionen från tidigare versioner att hela tiden finslipa gränssnittet – här är det ännu lite gråare och det finns knappt några spår kvar av den en gång i tiden så dominerade “aqua”-stilen. Framförallt är det scroll-listorna som är borta och ersatts av en iOS-liknande variant som endast syns när vi behvöer dem – det vill säga när vi scrollar. Utöver det härligt minimalistiska i det hela så ger det mer plats för webbsidorna att använda.
Scrollen är för övrigt omvänd tidigare versioner och för undertecknad känns det helt rätt men många kan säkert tycka det är lite ovant i början. Alla kommer att vänja sig snabbt och de enda som kan tycka det är jobbigt är de som kör Macar med äldre system eller Windows på exempelvis jobbet. Gummibandseffekten, även den lånad från iOS, hjälper till att förstå när vi scrollar åt fel håll.
Grått och minimalism är emellertid inte hela sanningen – iCal och adressboken försöker nu efterlikna dess verkliga motsvarighet och även om detta förfarandet fungerar på iPad så tillför det inte så mycket i Mac-världen. Lyssna gärna på vår utläggning om detta i Macradion.
Vidare lånas den numera klassiska kritstrecksbakgrunden från iOS och används varje gång det skall symboliseras att vi ser bakom första lagret i Mac OS X så som i Launchpad, vid inloggning och i Mission Control.
Launchpad
OS X har fått en alldeles egen hemskärm och den kallas Launchpad – syftet är att enkelt få överblick över alla program som finns på Macen i stället för att behöva förstå hur filsystemet fungerar.
Detta är kanske den minst genomtänkta delen av Lion och för den vana användaren blir det bara redundant med tanke på att vi har dockan till våra favoriter – där får det plats betydligt mer program på Macen än på iPhone och iPad – samt Spotlight längst upp till höger i menyn, eller Alfred, för att hitta övriga.
För den vanliga användaren löser det inte heller något då det är lika rörigt där som i programmappen, de speglas trots allt. Det följer med så många olika program som de flesta inte använder så det blir dem övermäktigt att börja sortera dem. Vill du emellertid göra detta arbete så fungerar det likadant som iOS – du drar ett program över ett annat och så skapas det en mapp.
För att radera ett program måste vi fortfarande gå till programmappen för att göra det. Program som är köpta via Mac App Store går dock att ta bort genom att hålla inne ALT och sedan klicka på krysset som då kommer fram. Frågan är varför det inte går för de som är nerladdade på traditionellt sätt.
Launchpad känns i nuverande utformning mer som ett koncept om vilket håll OS X är på väg än något som kommer att användas av den stora massan.
Fullskärmsläge
Innan iPad kom brukade vi på Allt om Mac skämta om att om Apple någon gång släpper en tablet så kommer det heta att de uppfann hela produktkategorin – trots att Microsoft försökt göra tablet i 10 år. Så blev det ju också och det är lite samma sak med fullskärmsläget i Lion.
Fullskärm har varit det föredragna sättet att använda program i Windows enda sedan tidernas begynnelse, lika länge har vi Mac-användare stretat emot och sagt att det inte behövs och att vårt sätt är bättre. Men vi hade faktisk rätt och Lions fullskärmsläge handlar inte om att fylla upp skärmen med en grå bakgrund med lite fönster i mitten. Här handlar det om att program som mäktar med att nyttja hela skärmbrädden får göra det.
Program som stödjer fullskärmsläge har två pilar längst upp till höger som vi klickar på – väl där lägger de sig på en egen virtuell skärm likt Spaces från Mac OS X 10.5/10.6 som vi sedan växlar snabbt mellan genom multitouchgester. Numera är det bara dessa program som kan använda sig utav de virtuella skärmarna.
Mission Control
Till en början kan det vara förvirrande vad som skiljer gamla Exposé och Mission Control – men det är inte farligare än att det fungerar på samma sätt när det kommer till programfönster samt visa skrivbord.
Det är endast funktionen visa alla fönster som förändrats och anpassats till en värld där vi även har fullskärmsprogram. Dessa program visas längst upp medan fönsterprogrammen i mitten.
Uppdaterat: Mission Control används också för att skapa flera virtuella skrivbord för dina fönsterprogram – det gör du genom att dra muspekaren längst upp till höger och därefter klicka på plustecknet som då dyker upp.
Multitouch
I kombination med program i fullskärmsläge är multitouchgesterna det som definierar OS X Lion allra mest – för även om de genomsyrar hela systemet är det framförallt denna kombination som du bör lära dig.
Vi växlar mellan de olika fullskärmsprogrammen samt Dashboard (programmen till höger och Dashboard till vänster) genom att svepa med tre fingrar (två om vi använder Magic Mouse).behöver vi komma åt Mission Control är det tre fingrar nedåt som gäller (knacka med två fingrar om vi använder Magic Mouse).
Övriga gester inkluderar exempelvis starten av Launchpad pinchar vi inåt med tre fingrar och vill vi slänga ut alla fönster mot sidorna i form av gamla hederliga Exposé är det tre fingrar utåt i stället. Framförallt Launchpad-gesten är aningen avancerad och tillför egentligen inget till arbetsflödet.
Att zooma in text, oavsett om det är för att vi ser dåligt eller för att vi vill koncentrera oss på ett parti, är lika lätt som på iPad – knacka med två fingrar på touchpaden (ett på Magic Mouse) och du är hemma.
Glöm fram- och bakåtknapparna i Safari nu är det fingrarna på plattan som gäller – två fingrar på den alternativt en finger på Magic Mouse.
Och så fortsätter det. För oss vana användare så är det en fröjd att arbeta på detta sätt och efter en snabb titt under systeminsällningar så lär vi oss dessa gester snabbt. För nya användare som kanske kommer i från Windows-världen blir det inte lika tydligt och här kan det till och med vara förvirrande med det faktum att det är olika antal fingar beroende på om vi använder touchplatta eller Magic Mouse. Särskilt i kombination med Safari men även iCal där det är lätt hänt att vi i stället för att byter mellan helskärmsläge ser oss ofrivilligt byta sida.
Apple har med andra ord lyckats med konststycket att få över iOS kärna även i OS X – multitouch, men de har inte nödvändigtvis lyckats att göra det lika enkelt på alla punkterna.
Ännu en nackdelen är att vi inte längre kan använda Spaces till program som inte kör i fullskärmsläge, det hade varit väldigt smidigt att dela upp arbetet mellan primära och sekundära program och snabbt kunna växla med hjälp av ett enkelt svep med fingrarna.
Resume
På pappret är denna funktion möjligen inte så upphetsande men i praktiken betyder det hur mycket som helst. Programmen avslutas inte längre av när vi stänger av datorn utan försetts i fryst läge – i alla fall ser det ut så för användaren, hur det fungerar rent tekniskt har vi ingen aning. Startar vi sedan datorn så finns alla fönster och program på exakt samma ställe som vi avslutade sist.
Detta gäller även enskilda program, har vi en miljon flikar och fönster uppe i Safari och råkar avslutas av den så behöver vi inte längre få ett sammanbrott. Vi bara startar programmet igen och allt är precis som det var när vi lämnade det.
I ihop med SSD som lagringsyta så går det numera nästan lika snabbt att börja arbeta igen oavsett om vi behöver starta datorn eller väcka den från vila – med mindre förbrukad ström som resultat.
Autospara och versioner
I en vacker värld så behöver vi inte tänka på att spara vårt material – detta är något som fungerar i exempelvis Google Docs och andra molntjänster men i och med Lion vill Apple ha in denna paradigm i det lokala systemet. Programmen måste stödja det men gör de det så sparas alla dokument automatiskt – det finns inte ens ens en “Spara som”.
Varje ändring blir en ny version och vill vi gå tillbaka till en tidigare så kommer vi in i ett Time Machine-liknande gränssnitt där vi går tillbaka i tiden och har möjlighet att jämföra aktuell med gammal version. Då det bara är ändringarna som sparas så tar de inte filerna nämnvärt mer utrymme än tidigare.
Airdrop
Via AirDrop är det lättare än någonsin att dela filer mellan två Macar – de behöver bara vara i närheten av varandra så länge Macarna är hyfsat nya och båda kör Lion. En funktion som dessvärre inte verkar vara integrerad i kommande iOS 5.
Allt som allt känns det som något som visserligen är bra i teorin men att alla ändå kommer att använda Dropbox i stället. Men utvecklas det och blir en del av ett kommande filhanteringsssytem i OS 5 i kombination med iCloud kan det bli riktigt intressant.
Mail
Nya Mail är en härlig produkt och kan absolut ge uppstickare som Sparrow en match. De trådade konversationerna är mycket hjälpsamma men vår stora kärlek går ut till möjligheten att skapa mappgenvägar i ett bokmärkesliknande fält. Det undanröjer det irriterade momentet att se alla undermappar som vi inte använder i exempelvis Gmail.
Föratagsköp
I och med nerladdningen från App Store så har det blivit lättare än någonsin att köpa OS X för hemanvändaren men för företag är det inte riktigt lika smidigt. Som det är nu så måste företagare: 1. skapa ett Appleid per anställd samt. 2. Köpa ett Lion per Appleid, 3. Maila kundtjänst och begära ett momskvitto. Precis som med Final Cut Pro X så lär de släppa volymlicenser för digital nerladdning via Apple Store och vi vet att Lion även släpps till försäljning via USB-minne till hösten.
Nu är just hösten ett bra tillfälle att vänta in för företag innan de uppgraderar till Lion då man alltid skall vara försiktiga i kritiska miljöer innan man lagar något som inte är sönder.
Sammanfattning
OS X Lion är den billigaste uppgraderingen hitintills och kostar 229 kronor att köpa på Mac App Store. Skall vi omsätta värdet på hur mycket smidigare det nu är att jobba i och med fullskärmsläget ihop med multitouchgester i pengar så borde detta vara den dyraste. Att Launchpad och Airdrop inte kommer hela vägen bleknar betydligt i jämförelse.
Det vi pratat om i denna recension är de störa förändringarna – Lion innehåller hundratals småförbättringar som gör vår vardag smidigare, vi kommer att gå igenom dessa i form av videoguider med start nästa vecka.
PS. I och med att nu finns svenskt tal för VoiceOver så finns det ingen som helst orsak för sveriges kommuner att lägga ner hundratusentals kronor på specialmjukvara åt personer med synskador. Det räcker att köpa en Mac.
