Tidningskoncernerna letar febrilt efter nya intäktskällor och i vissas ögon ses iPad och dess efterföljare som den heliga graalen. Med det som premiss är det en gåta varför de tidningar som släppt en iPad-version gjort det med ett stort magplask.
Innan vi går in på detaljer vill jag här och nu sätta upp några enkla regler på hur en digital tidning skall fungera och vad vår definitionen är.
Definitionen av en digital tidning är att man tar det bästa från den fysiska världen ihop med det bästa från den digitala. Från den fysiska världen lånar vi redaktionen och redigerarna. De sätter ihop innehållet med form och serverar det till oss för bakåtlutad läsning. Att läsa en tidning handlar om att ta till sig saker avslappnat.
Det negativa med den fysiska världen är allt detta papper med allt vad det innebär med kostnader för både producenterna och läsarna.
Det bästa från den digitala är möjligheten att anpassa texter och bilder som vi vill, förstora förminska, att enkelt dela med oss till bekanta. Att lagra information i en och samma enhet. Det negativa är all information. Det i sig är inget negativt vid aktivt surfande och informationsletande men de där stunderna när vi bara vill innesluta oss och passivt ta till oss information vill vi få det färdigpaketerat.
Att kombinera detta är inte svårt och vår kravlista ser ut som följande.
- Tydlig och enkel navigering, gå till höger för ny artikel, gå nedåt för mer innehåll.
- Textstorleken skall vara anpassad till skärmen men skall gå att både förminska och förstora.
- Texter skall vara sökbara, markeringsbara och dynamiska faktarutor skall finnas för krångliga ord och begrepp.
- Dela texter med andra och spara dem för senare läsning.
- Bilder och video skall gå att förstoras.
- Rubriker från innehållsförteckning och omslag skall alltid vara länkade till artikeln i fråga.
- Priset skall vara rimligt.
- Det skall gå snabbt att ladda hem, en dagstidning måste kunna laddas ner i ödemarken.
- Enkel och smidig att använda – 0 väntetid.
- Den digitala versionen får inte kännas som att den är sekundär papperstidningen.
Expressen
Bonnier-ägda Expressen var först ut med sin app och fick rejält med kritik för att den kraschade och hade sig. Detta hade emellertid med iOS 4.2-uppdateringen att göra så det kan vi inte helt lasta tidningen för.
Vad vi däremot kan lasta dem för är allt annat i deras iPad-app och det faktum att de slog på den extremt stora trumman och körde nyheten om den fantastiska appen på bästa plats samtidigt som Nordkorea bombade sönder en Sydkoreansk ö.
Då Expressen på iPaden inte är någonting annat än en exakt kopia av papperstidningen så har den redan från början det mesta mot sig. Navigeringen nyttjar inte höjden för innehållet så därför trängs texten in på varje sida och kräver därmed att vi som användare zoomar in och ut hela tiden.
På grund av att allting bara är en stor PDF-liknande historia så finns det ingen möjlighet att söka i innehållet eller möjlighet att markera eller klicka på någonting överhuvudtaget. Ingen delning eller arkivering av enskilda texter finns. Varken bilder eller texter går att förstora.
Appen är förhållandevis slö och som enda tidning har man en laddningsindikator vid varje sidbyte. Tidningarna går att läsa utan att ladda hem dem men då går det ännu långsammare. Vi kan också ta hem varje nummer och visserligen tog det särskilt lång tid på vår 100mbit-lina men att göra det ute i skogen blir en betydligt tråkigare historia.
Expressens iPad-tidning känns bara som ett extraknäck som inte kostar dem någonting extra men samtidigt vill de ha 4 kronor mer för den digitala utgåvan. Ett sant hån mot sina läsare.
Betyg 0 / 10.
Expressen-appen är utvecklad av ett externt företag som även levererat till exempelvis Helsingborgs Dagblad.
Svenska Dagbladet
SVD har förstått att de måste göra något mer än att bara lägga in en PDF-kopia av tidningen för att komma någon vart. Dessvärre är deras lösning långt ifrån tillfredställande.
Appen består av två lägen varav ett fungerar på samma sätt som Expressen, den visar tidningen precis som pappersversionen med allt vad det innebr med statiska bilder och texter som inte går att göra någonting med.
Trycker vi däremot en gång på sidan som vi läser så kommer artikeln upp i en annan vy som påminner lite om en RSS-läsare. Texten är inte längre statisk och därmed kan vi ändra storlek och så är den sökbar. Alla bilder är dock borttagna i detta läget och vissa texter får inget sammanhang när de lyfts ut från layouten på det sättet.
Trots att tanken varit god så är det inte så här vi vill ha det heller. Först förstår de att det inte bara går att visa en identisk kopia papperstidningen men man tar det inte hela vägen och gör en särskilt version. Man lägger bara på extra lager och då blir det mest pannkaka av alltihop för ena läget saknar nästan alla fördelarna med en digital tidning och den andra visar bara nackdelarna.
Dessutom har de mage att ta 28 kronor för ett nummer när pappersutgåvan bara kostar 20 kronor.
Skall vi vara ärliga uppfyller de dock ett par saker från vår kravlista (sök och möjlighet att ändra storlek på texten) så betyget blir något högre än Expressen.
2 / 10.
Dagens Nyheter
Bonnier har tidigare visat upp Mag+ och med News+ skulle saker och ting förändras även inom dagstidningsvärlden. Dessvärre blev inte verkligheten riktigt samma som konceptet. Det var ett projekt som skulle kunnat vara det vi efterfrågar. Men när DN+ släpptes häromdagen ser vi få av det som utlovades.
Den är misstänkt lik det vi fick se från Wires tidning och det betyder att alla sidor egentligen bara är en stor bild. I DNs fall har man dessutom valt att inte göra den läsbar horisontalt vilket är konstigt då detta sätt är det bästa sättet att läsa på en iPad.
Trots detta är DN+ den första digitala tidningen som inte gör att vi känner oss kränkta och anledningen till är att vi först och främst kan läsa vad som skrivs utan att zooma ut och in hela tiden.
Vidare är den gjort för iPad och några korsord och andra rester från pappersvärlden saknas. Men då allt består av stora bilder så är texten inte markerings-, förstorings-, eller sökbar. Bilder är statiska men visst går det att spela en och annan video och bildspel. Formen är dock betydligt mer genomarbetad i provtidningen som följer med gratis än i de riktiga numren, men inte egentligen till någon nackdel. Enkelhet är en dygd.
Som unik funktion har DN att vi kan följa dagens händelse på ett riktigt snyggt sätt.
Navigeringen är precis så som vi vill ha den det vill säga ny artikel till höger och mer innehåll nedåt. Nerladdningen är förvånandsvärt snabb och en tidning tar cirka 40 MB.
Precis som de andra tidningarna misslyckas man med att ha ett logiskt pris och ett nummer av DN+ kostar 22 kronor medan en prenumeration går på 199 kronor per månad. Papperstidningen har ungefär samma pris men samtidigt finns det en rad erbjudande för just papperstidningen som tar ner detta och ännu mer om du är student. Redan existerande prenumeranter får till och med betala 99 kr månaden extra för den digitala versionen.
DN gör det enkelt och snyggt och det är positivt – samtidigt finns det inget i DN+ som inte skulle fungera lika bra som en webbsida anpassad till iPaden.
Betyg 5/10
Sammanfattning
Tidningshusen verkar lida av samma problem som filmbranschen. De vill ha nya pengar i form av nya digitala tjänster men de är rädda att det skall urholka deras tradionella affärsmodell. De vill både äta kakan och ha den kvar. Om det är därför deras iPad-versioner är så dåliga eller om de helt sonika inte vet hur de skall göra är väl inte helt klart. Klart är dock att de måste skärpa till sig och skapa bättre produkter för ett billigare pris och det är något kan ta lång tid för dem att ta till sig.
Egentligen finns det inget i dessa appar som inte går att göra på webben och då enklare. Frågan är om apparna verkligen behövs i längden? Under tiden fortsätter vi att surfa in på de traditionella nyhetssiderna.
