När Apple presenterade deras nya molnbaserade musiktjänst iTunes Match var det många som ansåg att tjänsten främjade piratkopiering, då iTunes Match kan användas för att “tvätta” piratkopierad musik. Det hela grundar sig i en av iTunes Match grundprinciper om hur dina musikfiler registreras i molnet, vilket kan ske på två olika sätt. Antingen “matchas” låtarna i ditt iTunes-bibliotek mot motsvarande låtar som Apple redan har på sina servrar i och med deras enorma iTunes-katalog. Om du försöker matcha en låt som Apple inte har på sina servrar kickar den andra metoden automatiskt in: din låtfil skickas till Apples servrar och lagras där, knutet till ditt iTunes-konto.
Det betyder att du i princip kan ladda ned all din musik illegalt och sedan matcha dem eller ladda upp dem till iTunes Match. Personligen hade jag lite svårt att förstå att de stora skivbolagen ens gick med på att skriva under ett sådant avtal, men då hade jag inte tagit med en viktig aspekt i beräkningen, nämligen royalties (jag vet, riktigt klantigt).
Högsta hönset på det musik-distributionsbolaget TuneCore, Jeff Price, förklarar i ett blogginlägg varför iTunes Match är ekonomiskt positivt trots att tjänsten fungerar som en pengatvätt, och den gyllene nyckeln är royalties. Efter två månader med iTunes Match har TuneCore tagit in över 10 000 dollar, och med tanke på att iTunes Match ganska nyligen började lanseras på bred front bör denna intäkt vara helt ok.
Apple håller koll på vilka låtar du spelar via dina enheter, och hur många gånger du strömmar eller laddar ned dem. Den informationen ligger sedan till grund för royalty-avgifterna som betalas ut till de olika rättighetsinnehavarna. Av de 25 dollar som iTunes Match kostar per år tar Apple själva 30%. Av resterande 70% går 88% till skivbolagen och resterande 12% till låtskrivarna (förmodligen ser den procentuella uppdelningen mellan skivbolag och artister olika ut från bolag till bolag).
I praktiken innebär det att rättighetsinnehavarna helt plötsligt börjar tjäna pengar även på illegalt nedladdad musik, och får dessutom dubbel betalning (dock inte lika mycket) på musik som är legalt köpt. Price förklarar det så här:
A person has a song on her computer hard drive. She clicks on the song and plays it. No one is getting paid. The same person pays iTunes $25 for iMatch. She now clicks on the same song and plays it through her iMatch service. Copyright holders get paid.
Visserligen kommer royalty-beloppen inte i närheten av vad låtarna kostar att köpa, men åtminstone får rättighetsinnehavarna ändå något även från illegal nedladdning av musik, vilket ändå måste ses som en framsteg. På sikt, om iTunes Match eller andra, liknande tjänster får fäste och en omfattande kundbas, skulle detta kunna bli en ny finansiell modell för musikindustrin. Förmodligen skulle årsavgiften behöva höjas från nuvarande 25 dollar per år, och frågan är vart smärtgränsen är innan alla fördelar med molntjänsterna suddas ut och enbart prislappen hamnar i fokus.
Hur mycket skulle du kunna tänka dig att betala per år om du fick lyssna på all musik utan andra avgifter á la Spotify, fast i filform á la iTunes Match? En tusenlapp per år?
Källa: TuneCore, Macrumors
